Blog

De där tankarna...

Löst försök till nedteckning av tankar i bloggform. Kanske inte blir något vettigt, eller så blir det intressant! Mycket personligt hur man än ser det. 

Din inre röst

2020-02-18


Ni vet den där känslan som ibland smyger sig på en, och verkligen inte vill släppa taget? Den där fixa idén som ligger i bakgrunden och hela tiden gör sig påmind, tills man lyfter fram den längst fram igen och ägnar den all den där uppmärksamheten den skriker efter? Oftast leder den ingenstans, utan sjunker undan efter en irriterande lång närvaro likt en ovälkommen släkting över jul. Men ibland är det den som är början på långa resor och som på grund av sin envishet till slut får dig att förstå att det är din egen, inre, röst du hör. Den kan skrika sig hes om sådant du inte vill se eller som du gör allt du kan för att bortse ifrån. Sådana gånger tar det ett längre tag innan du låter den få en chans, eftersom den låter som något från yttre Manchuriet (eller något annat språk du inte skulle förstå en stavelse av). Men när du väl låter den krypa upp i örat på dig och sansat börjar resonera, så inser du att du än en gång behandlat den, dvs dig, väldigt orättvist. Den inre rösten kan egentligen aldrig ha fel. Den säger det du egentligen tror och tycker. Den är du, byggd av värderingar, tankar och åsikter som är din kärna, oavsett om du försökt göra något annat av dig själv. 

Den är ett ganska vanligt tema i filmer, där huvudpersonen har en karriär och omständigheter som andra avundar. I slutet återgår alltid huvudpersonen till sitt sanna jag, lyssnar på den inre rösten och börjar agera utgående från sina värderingar. Naturligtvis, i filmvärlden, är det tvärtemot vad de gjorde i filmens början. Finansvalpen räddar bolaget hon lade ner (och räddar barndomsbygden), den vackre hjälten kommer tillbaka till ungdomskärleken och  föräldrar börjar tro på tomten igen (de slutade bara tro för att de trodde att man skulle det, men innerst inne visste de bättre).

I verkligheten är det ofta så mycket mindre, men ack så viktiga, små påminnelser från det undermedvetna som pekar vår moraliska kompass rätt när vi tror att vi tar riktiga beslut som vi tror omgivningen håller med om. I vår vardag kan det röra valet av godsaker, lunch eller vilken film vi ska se (när man ratar den djupa filmen som man kunde visa på Insta, till förmån för feelgood-filem med sant goofy-tema). 


I TV-serien "Casa del papel" inser en karaktär att de känslostyrda inte alls saknar konsekvenstänk, de inser bara vad det är alldeles för sent hela tiden. Det är deras inre röst som de väljer bort och kallar brus, och alldeles för sent inser att den säger någon väldigt begripligt och mycket, mycket logiskt. I TV-serien tittar karaktären in i en pistolpipa vid det laget. Jobbigt läge att komma till insikt i. 


En vän pratade om 80/20-delarna av livet. Där få är 100 % nöjda, men tillfreds med 80%. De sista 20% får man ta, det är kompromisserna om sig själv man gör för att man inte kan förvänta sig att ha alla 100% lycka hela tiden. Men det är de sista 20 som den inre rösten vill prata med dig om. Du kanske bara intalar dig att det är 80/20, säger rösten. I själva verket är det 70/30, och delen med kompromisser växer med tiden. Och rösten kommer att pocka på alltmer uppmärksamhet ju fler kompromisser du gör med din egen lycka. 

Till sist skriker den sig nästan hes, medan du gör allt för att titta åt andra hållet och blunda. 


Om du tar dig tid att lyssna på den där rösten, ska du se att det kan bli ett väldigt intressant samtal. Kanske kompromissar du om saker i onödan, hemma och på jobbet. Kanske har du gått för långt för andras skull, och försökt ändra ditt jag till att passa en annan gjutform än din egen.  Kanske är det ett annat jobb du ska ha. Kanske ska du lämna en relation för att du inte längre är du i den. 

Eller så kanske resonemanget slutar med att det är helt OK som du har det, och att rösten egentligen handlade om något helt annat. 


Viktigast är att man lyssnar, stannar upp och funderar över det man hört. Beslut ska man inte ta förrän man lyssnat på vad den där inre rösten sagt om saken, och ibland inte bara en gång. 

Inlägg


2020-02-18